« Tillbaka till Pedagoginfo

Varför är det bättre att sova på
natten än på dagen?

Människan har utvecklats under 250-300 000 år och evolutionen har skett runt ekvatorn där dag och natt är ungefär lika långa och är så under hela året. Som varelser är vi ämnade att sova när det är mörkt, sett inte bara ur ett internmedicinskt perspektiv. Vi är dessutom rätt värdelösa i mörker med avsaknad av mörkerseende, oförmögna både att skaffa föda och att skydda oss.

Elektriciteten kom i slutet av 1800-talet, TV:n på 1950-talet. Dator och TV-spel har använts sedan ett 30-tal år tillbaka. Dessa produkter, tillsammans med mobiltelefonen som gjort oss tillgänglig dygnet runt, har satt människans ursprungliga dygnsrytm av mörker och ljus ur spel. Att ständigt vara uppkopplad via dator och mobil är idag en realitet för många, både barn och ungdomar. Sovvanor såväl som kroppens beredskap till vakenhet, det vill säga nivåerna av stresshormoner, påverkas på ett negativt sätt. Höjda nivåer av stresshormoner medför att sömnen blir ytligare med mindre mängd djupsömn. Det är framförallt i djupsömnen som uppbyggande hormoner utsöndras. Procedurminne (rörelseminne) lagras i REM-sömn. Teoretisk kunskap - språkligt, semantiskt eller deklarativt minne - lagras i huvudsak under djupsömn. Man bör sålunda fundera på i vilken utsträckning mobilen verkligen behövs tillgänglig nattetid.

Hormonet melatonin är sömnens dirigent. Produktionen sker i mörker. Ljus, och framför allt det tidiga morgonljuset stoppar produktionen. Under dagen sker nästan ingen utsöndring alls av hormonet. När mörkret faller, börjar kroppen förbereda sig för sömn. Då faller också kroppens temperatur, puls och blodtryck. Sömnhormon utsöndras liksom uppbyggande hormoner - där det viktigaste är tillväxthormon, GH, som står för tillväxt, föryngring och renovering av celler. Den största utsöndringen sker under de tidiga morgontimmarna och sömnens bottennivå infaller vid 4-tiden på morgonen; då ska vi vara i djup sömn! Ungefär vid 10-12 års ålder kan vi förväntas fungera enligt denna dygnsrytm.

Nyfödda har ingen regelbunden dygnsrytm utan styrs främst av hunger och mättnad. Under det första levnadsåret får de flesta en tydlig dygnsrytm med ett par tupplurar under dagen och mest sömn under natten. Dygnsrytmen utvecklas allt eftersom barnet växer, utvecklas och anpassar sig till familjens rutiner. Kroppen minskar sin aktivitet nattetid. Från småbarnsåren och fram till puberteten har de flesta barn en ganska stabil dygnsrytm. Pigga och vakna under dagen, somnar någorlunda regelbundet. Förskolebarn behöver cirka 11 timmars sömn och dagsvila, 6-12-åringar cirka10-12 timmars sömn.

I puberteten inträffar kraftiga biologiska förändringar och tillsammans med nya sociala vanor vill barnet förskjuta sovtiderna vilket kan rubba dygnsrytmen. Viktigt är att framför allt begränsa antalet sovtimmar på morgonen/förmiddagen. En dålig natts sömn behöver inte kompenseras med längre morgonsömn eller tidigare lagd kvällssömn. Sömnbristen tas igen kommande natt med mera djupsömn. Regelbundenhet i sänggående och uppstigande är det viktigaste för den biologiska dygnsklockan.

Maria Schäfer, Meku
Leg. sjukgymnast, sömnkonsult

 

 

klocka